Lasse Anrell om Arvika

Journalisten, författaren och medieprofilen Lasse Anrells hjärta bankar varmt för Arvika. Ta del av Arvikaambassadörens fina ord om vår vackra stad.

"Som ambassadör emeritus för den grandiosa staden Arvika vill jag här ta chansen att göra fullständigt skamlös reklam för den vackraste och mest prisvärde plats på jorden.

Prisvärd är den i alla fall för norrmän. Norrmännen är stadens främsta naturtillgång och industri. Norrmännen är oljan i maskineriet och på vågorna.
Men Arvika är ett museum också. Här finns Sveriges förnämsta konstmuseum -  det heter Rackstadmuseet och visar tavlor och skulpturer av målarna kring sjön Racken – Sveriges Skagen. Där finns herr och fru Fjæstad, Björn Ahlgrensson och Christian Eriksson, den vidunderliga mannen vars skulpturer mest finns i Stockholm, men de bästa finns här.

Om honom berättas det att han efter att ha studerat och arbetat i Paris släpade hem den vidunderliga sköna fransyskan Jeanne och försökte lära henne leva bland vanligt fölk i Arvika. Det gick så där.

Kvinnorna i Arvika är kända för att vara vackra – i alla fall enligt Sven-Ingvars – men Jeanne var i en annan dimension och division. När hon var som vackrast och mest förvirrad i Arvika sa någon:
- Hon är som en orkidé i en potatisåker.
Det var smart sagt.
Vem har inte känt sig så någon gång?

Ja, inte jag, kanske. När jag vandrat runt i Arvika – vilket jag gör konstant – känns det snarare tvärtom. Jag kan ibland känna mig som en potatis i en orkidéåker och allt det vackra och sköna och förfinade kan ibland nästan bli förlamande. Men så känner jag att jag också kan bli en smula förfinad av omgivningen; nästan förandligad. Arvika tar fram det vackra och det bästa hos fölk. Till och med hos mig.
Det sämsta, däremot, hålls alltid nere.
Uppblåsthet är en sådan sak.
En gång begravdes Jante i Arvika. Det var en stor ceremoni. Död åt Jante, sa fôlk.
Men jag vet inte om det behövdes egentligen. Jag har aldrig sett Jante i Arvika. Knappt ens i Värmland även om vissa människor jag känner säger att den finns i Forshaga.

Jante på landsbygden stavas ofta ”Stockholmsjävlar – förbannade 08:or”.
Sådant hörs aldrig i Arvika. Där gillar de till och med norrmän.

Vad är det mer ni inte ska missa när ni besöker Arvika?
Förr i tiden – under den epok som kallas ”i gammelvala” fanns det den grandiosa rockfestivalen. Där samsades svartrockar med orkidéer. Mohikaner med potatisnäsor. Synthare med depprockare. Det var den enskiltstörsta smältdegeln i Sverige. Den som var främlingsfientlig på Arvikafestivalen var ensammare än en Frölundaanhängare på ståplats i Löfbergs lila arena.

 

Mer attraktioner?

Nordellimpan – brödet som får Skogaholmslimpna att rodna av skam. Självklart.
Linneväveriet i Klässbol. Absolut. Nobelmiddagens själva fundament.
Gammelvala – Sveriges första och bästa hembygdsfestival. Verkligen.

Så: välkommen till mitt Arvika, gött fôlk.
Kom hit och känn er som orkidéer i en enda stor orkidéåker."

Ja